Sista inlägget

Plåtade i Stockholm i lördags. Luciaraggen, tydligen en tradition som jag missat helt. Extremt märkligt att sakta glida fram på Kungsgatan med Eddie Meduza på max, folk stirrar, någon flashar tuttarna. Vid Stureplan blir det nästan parodiskt, kulturkrock deluxe. Jag fångar allt.

Och detta sistasekundenkomplement fyller faktiskt några luckor jag hade, nu är mitt urval gjort och i morgon åker jag till Göteborg och presenterar vad jag har såhär långt.

Men projektet fortsätter.

Urvalet

Historien jag vill berätta kräver många bilder. Det skulle inte göra mitt projekt rättvisa att visa ett tajt urval, därför kommer jag visa en större mängd bilder i Göteborg. Precis som det skulle vara att se dem på en utställning eller bläddra i en fotobok. För närvarande har jag ett drygt hundratal foton som känns relevanta och håller nivån jag eftersträvar, i helgen ska jag ut och plåta igen så det kommer bli fler. Hur många jag visar på examinationen återstår att se.

Det slutgiltiga urvalet ligger dock långt fram i tiden eftersom jag kommer fortsätta att följa mitt gäng under vintern, våren och sommaren 2017. I april ska bilderna fylla Arvika konsthall, senare i höst hoppas jag ha tillräckligt material för en bok. Presentationen nästa vecka får snarast ses som en work in progress. Jag är nyfiken på synpunker och ser fram emot en diskussion.

Lite funderingar, nyupptäckta bilder och ett artist statement

Hade ett bra möte över några öl tillsammans med Lisa, Lars och Joakim häromkvällen. Jag hoppas de övriga kände att de fick med sig något för jag fick det verkligen. Små funderingar jag haft fick rätt tydliga svar och några saker jag inte reflekterat över kom upp i ljuset. T.ex. en bild jag där jag ser ett par starka, coola tjejer som har ett nära samtal går att läsa som att de är lite utanför, inte alls en del av de tuffa, fullas gäng. Det fick mig att försöka se på bilderna jag har med andra ögon och återigen gå igenom mitt arkiv för att hitta bilder som tydligare berättar vad jag vill förmedla.

Överlag så har jag fortfarande känt att jag saknar lite för mycket bilder på festande tjejer som deltar aktivt och tar plats. Att de är en stor del av denna kultur är viktigt för mig att framhäva (se projektbeskrivningen). Därför var det också bra att gå igenom bilderna igen, sådana jag ratat/missat tidigare fyller nu en funktion i ett sammanhang. Kanske kommer dessa ersättas senare när jag har större/bättre material, men för tillfället är de en viktig del av vad jag vill berätta.

Jag har också skrivit klart mitt artist statement. Jag anser att det är viktigt att vara tydlig och kortfattad och väljer medvetet att inte fokusera jättemycket på projektet utan beskriver endast kort bakgrunden och mina ambitioner, dvs en komprimerad version av projektbeskrivningen. Tänker också att den andra halvan av texten enkelt ska gå att ersätta eller ta bort beroende på kontext. Att inte skriva utförligt om "kärnan" i mitt projekt (kvinnorna, jämställdheten i denna kultur osv) är även det fullt medvetet. Bilderna talar för sig själva och jag tror det blir starkare att uppleva den delen av projektet själv än att jag skriver någon på näsan. Nåväl här är texten:

ARTIST STATEMENT

Daniel Milton                                           

We only come out at night

För mig är det viktigt att vara autentisk i mitt fotograferande och beskriva personliga erfarenheter eller själva kärnan i känslan för saker, snarare än fakta. Att vara sanningsenlig utan att sträva efter objektivitet. Jag favoriserar stil före korrekthet och vill i slutändan åsidosätta den polerade produkten och sträva efter en mer känsloladdad framställning.

Drivkraften för mig som fotograf är en stark lust i att berätta med bilder, att totalt uppslukas av något och fånga det unika. I dessa frusna ögonblick finns, i och med att de är avbildade, en viktighet som annars skulle gå förlorad. Bevarade skärvor av vår samtid.

Raggarkulturen sträcker sig tillbaka till 50-talet och är en del av vår svenska historia. Precis som sina föräldrar, har ungdomarna jag följer, gjort detta till sin livsstil. De arbetar hårt i veckorna för att sedan ge sig ut på helgerna, i många fall i samma bilar som deras föräldrar en gång gjorde. Allt går i cykler, men tiden står inte stilla; denna traditionellt starka manliga gemenskap visar sig vara mer jämställd än man kan tro.

Förutom att närgånget skildra detta kulturarv är min ambition att förmedla känslan av att vara på plats. Höra V8-mullret, dunkande plåt och känna lukten av bränt gummi. Upplevelsen av gemenskap och stunder av närhet. Med ”We only come out at night” öppnas en dörr på glänt till en subkultur som annars är stängd för de flesta av oss. 

Inför basgruppseminarium mån 28 nov

Vintern har satt lite krokben för mitt projekt, de flesta bilarna är undanställda och alla verkar gå lite på lågvarv (borde kanske byta titel till "we only come out på sommaren"). Min ekonomi har också tagit stryk av alla vändor till Arvika så det passar rätt bra med en liten paus. MEN den 10 december är det någon slags luciaragg i Stockholm och då kör några av mina vänner hit. Kommer bli märkligt att hänga med dem på hemmaplan.

Jag räknar med att åka till Arvika minst ett par gånger nästa år innan utställningen ska produceras men det blir med största sannolikhet alltså inga fler tillfällen under denna kurs. Det känns helt ok dock, de bilder jag tycker mig sakna i form av porträtt kan jag nog fixa när de kommer hit om några veckor. Och gör jag det inte är det ingen katastrof, mitt projekt hänger inte på det.

Jag har en bild av hur utställningen kommer att se ut men har inte funderat så mycket på hur jag ska presentera mitt arbete under examinationen i Göteborg. Att bara visa några få bilder skulle inte göra mitt projekt rättvisa men jag kan ju inte heller komma med ett bildspel på 150 bilder. Hoppas på lite bra respons angående detta på nästa webbträff. Apropå det så tror jag att det är enklast och man får bäst översikt av bilderna på min hemsida - http://danielmilton.se/photos/projektarvika.html

Igår gick jag igenom alla foton jag tagit hittills, flera guldkorn jag hoppat över/missat/inte tyckt varit bra av olika anledningar flöt upp till ytan. Välbehövliga komplement som fyller några luckor. Vissa bilder behöver uppenbart vila ett tag.

Inför basgruppsseminarium online 10 november

Hej Ignas, Rasmus, Jon och Ann! Jag tror det är enklast att få en överblick över mitt material på min hemsida - http://danielmilton.se/photos/projektarvika.html

Ses snart online!

/D

Fjärde fototillfället i Arvika (Jössefors)

Jag var rätt laddad på att ta en massa porträtt, skildra personligheter nära osv osv. Det visade sig tyvärr att uppslutningen för kvällen var lite sådär, bara en kille jag kände sedan tidigare och så ett gäng för mig okända ansikten. Hoppades att fler skulle komma men det hände aldrig. Så det blev bara ett porträtt i garaget, på Henrik. Tänkte att jag tar övriga senare under kvällen.

Sedan åkte vi till Jössefors. Det var sinnessjukt kallt så bilderna jag hoppats på utanför folkets hus kunde jag glömma, ingen idé att stå och fibbla med stativ och slutartider när få var ute och nästan inga bilar igång. Jag tog istället några porträtt (alldeles för få!) och försökte fånga stämningen och hitta bilder jag inte har sedan tidigare.

Jag räknar med att åka tillbaka minst en gång till innan kursen är över, då MÅSTE jag få till porträtten. Här är ett litet urval från kvällen, fler finns i länken här bredvid.

Inför fjärde fototillfället i Arvika (5 nov)

Listan nedan skiljer sig inte mycket från den förra men jag behöver upprepa för mig själv så jag inte missar något. Att tänka på denna gång:

Fota från garage och klubblokal, denna gång med mer kontakt.

Uppställda och avskalade porträtt vid bilar, garage och folkets hus.

Fota bilarna i rörelse utifrån (”varje runda är som en performance”).

Visa mer av stunderna mellan fest och bilåkande, typ samtal på parkering etc.

Illustrera deras tajta gemenskap bättre.

Ta upp ljud (motorljud, festsorl, samtal i bilar etc.)

Denna gång är det rockabillyspelning i grannbyn Jössefors. Väntar mig stor ansamling raggare och ganska mycket kyla. Tänker ta med stativ denna gång och ta en serie bilder med längre slutartid, tror det kan bli ett fint komplement till vad jag har. Men framförallt ska jag tänka på att få mycket kontakt och komma nära inpå personerna jag skildrar, jag har massor med bilder som visar vad de sysslar med men färre där man får kontakt med dem. Lustigt nog har jag medvetet undvikit detta för jag vill ha det så "flugan-på-väggen-dokumentärt" som möjligt. Feltänk.

En tråkig grej som hänt är att jag fått tinnitus av alla timmar i deras sjuka ljudvolym. Inget projekt är värt men för livet men det verkar inte bättre än att jag får dras med ett evigt tjut i öronen. Har alltid haft öronproppar men nu får jag nog gardera med hörselkåpor också. Lite svårare att smälta in kanske men vad fan.

Porträtt

Apropå porträtt - här är några av några fotografer jag inspireras av.

Anders Petersen

Diane Arbus

Lee Friedlander

Rineke Dijkstra 

Sally Mann

William Klein

Och förstås - Nan Goldin

Kontakt

En fantastisk fotograf i min närhet tyckte jag skulle ta lite rena porträttbilder som komplement till min serie. Jag hade tankar om detta från start men tänkte sedan att det skulle bryta det dokumentära anslaget så det är inget jag har prioriterat. Har nu gått igenom alla bilder för att se vad jag har i den vägen för att testa hur det funkar med övrigt material. Och visst - han har förstås rätt. Jag kommer vid nästa fototillfälle att jobba lite mer åt det hållet, tror det behövs för att lätta upp och skapa kontakt.

Tredje fototillfället i Arvika

Tredje gången i Arvika skiljde sig lite från de andra två. Det var framförallt lugnare vilket var tanken. Jag ville ju bl.a. ha lite mer vardagliga bilder från garaget när de mekar - och det fick jag. Inser nu i efterhand att jag kunde gjort saker annorlunda och fått lite större bredd på bilderna från klubben men jag tar med mig det till nästa gång istället. Min fisheye-lins funkade bra, lite svårjobbad dock eftersom det bara är manuell fokusering och pga den speciella konstruktionen är det knepigt att ställa skärpan, i mörker nästan omöjligt. Jag såg detta tillfälle som en möjlighet att testa objektivet och även om jag tycker att det funkade över förväntan tror jag att jag får vara försiktig och inte överanvända det, effekten är ju speciell.

Testade även att spela in lite ljud. Gillar egentligen inte alls att ha fokus på ytterligare en grej och resultatet blev väl lite därefter. Jag upptäckte att det gäller att hålla koll på inspelningsnivån och inte bara köra på auto. Och att den är väldigt känslig för vindbrus så jag måste köpa en puff. Den får ett försök till den 5 november. Som jag skrivit tidigare tror jag att ljud kan tillföra mycket till utställningen men det är också ett nytt sätt för mig att jobba på och det vore kul att behärska tekniken.

Det var svinigt kallt men vädret kunde inte varit bättre, regn är ju jäkligt tacksamt ur ett rent estetiskt perspektiv. Ett större urval bilder från plåtningen ligger här (eller i länklistan till höger).