Begreppet raggare är gammalt och står för motorburen ungdom, fylla och bråk men är också, en form av kulturyttring. Ordet raggare tros komma från engelskans rag, bråka och från taxichaufförers och åkares slang i betydelsen att ta extra körning eller extra lass. Namnet kom också av sättet att träffas, pojkarna som sakta åkte i sina bilar, varifrån flickorna raggades upp. Raggare var ursprungligen en manlig medlem i ett raggargäng. Tjejerna kallades raggarbrudar. Intresset för amerikanska bilar, meka med dessa och köra omkring i dem var de viktigaste dragen. De lyssnade på Rock´n Roll, klädde sig i läder och jeans. Raggarnas klassiska tid är i slutet av 50-talet och början av 60-talet. Raggarlivet var ett fritidsnöje som började när man lämnade jobbet på fredagen. Grabbarna hade vanliga jobb som hantverkare, reparatörer, och fabriksarbetare. Flickorna jobbade ofta i affär. En del väntade på jobb och andra var tillfälligt anställda. Men jobb och inkomster var ett måste för att de skulle kunna ha bil.
Pojkarnas stora intresse var bilar och teknik. Kvällar och lediga dagar gick åt till att skruva isär och laga motorer, reparera bromsar, svetsa rost och att delge varandra av sina tekniska framsteg. Fredags- och lördagskvällar åkte de runt på stan, de åkte en bit, stannade till och pratade, gled vidare, stannade på ett nytt ställe och pratade lite mer, åkte en ny sväng, pratade igen och drack öl. Oftast var de bara i stan, men de kunde dra iväg till andra städer eller en festplats. Det var inte ofta de gick in och dansade, de stod på parkeringen och umgicks med varandra. Visst drack raggarna sprit, ofta och mycket, men alkohol är ett traditionellt beståndselement i svensk kultur och även om festandet spelade en stor roll var raggare oftast noga med att ha nykter chaufför till sin bil. I medelklassens ögon var raggarnas ibland öppet, utmanande testande av de vuxnas normer och gränsdragningar mycket provocerande. Att köra stor bil och vara kaxig på helgerna var ungdomarnas sätt att visa sig. Raggare är inte amerikanskt, utan den har svenskarna kommit på själv. Olikt andra ungdomskulturer har raggarkulturen varit seglivad. Samtidigt som andra kulturer växte fram, så levde den kvar, vid sidan av som ett alternativ, främst inom arbetarklassen.
Den konstiga symbolik som raggarna förmedlar till utomstående är till största delen beroende av deras bilar, hur de dekorerar, bygger om och kör dem. Raggarna använder den svenska flaggan tillsammans med stjärnbaneret och sydstatsflaggan men samtidigt använder de också gamla symboler från den nordiska mytologin. Men trots att de blandar friskt från många håll är det en särpräglad kultur. Uppfattningen att de skulle vara rasister bygger mycket på att de använder sydstatsflaggan i sitt symbolspråk. Men för raggarna symboliserar flaggan annat än rasism. Musiken som de avgudar kommer från Södern. Södern uppfattades representera uppror och rebellanda, och dessa känslor hade de unga gentemot vuxensamhällets regler. Raggarna var inte politiskt engagerade och visste oftast inte mer om Amerika än det som rörde bilarna, musiken och det som de såg i filmer. När USA under 60-talet och början av 70-talet kritiserades för sin Vietnam-politik, tog raggarna deras parti. Undan för undan blev också boots, t-shirts, baseballkepsar, hamburgare och coca-cola delar av raggarnas symbolförråd. Men de starkaste symbolerna fortsatte att vara bilen och 50-talsrocken. Musiken gav också uttryck för uppror ungdomar som hade ett eget liv och gick sina egna vägar och som inte alltid ville följa sina föräldrar. Andra symbolstarka tillbehör är jeansen, skinnjackorna, våg i håret och brylcréme, mycket smink för flickorna och åtsittande kläder, öl- och brännvinsdrickandet och rävsvansen. Den amerikanska bilen stod för friheten att kunna ta sig hemifrån och USA hade länge uppfattats som frihetens land nummer ett. För raggarna var den mer än ett transportmedel. Den var en statussymbol, en festlokal och en plats att sova. Rävsvansarna symboliserade jakttroféer.
Raggarkulturen är en ungdomskultur som uppkom i slutet av 1950-talet då Sverige hade fått igång sina hjul ordentligt. Arbetarklassen hade fått det bättre ekonomiskt och ungdomarna var många, på grund av höga födelsetal i början på 40-talet. Ungdomarna började jobba och fick fritid och pengar att spendera. Folkhemmet hade införts med sina krav på alla att passa in i samhället. Ungdomarna tog in många nya impulser från USA, i form av filmer, musik, kläder och ungdomsidoler. USA uppfattades sedan länge som fritidens land nummer ett och ungdomarna, som inte ville inte knuffas in i folkhemmets och de vuxnas värld med regler och normer, såg upp till allt amerikanskt. Det symboliserade för dem friheten, som de önskade så högt. De såg också friheten som bilen kunde erbjuda och att möjligheterna till avancemang i samhället fanns. Bilen gav arbetarklassen viljan att bli något och visa vem de var. Bilen kunde också ge frihet att röra sig. Bilen var en statussymbol. Raggarna var ungdomar med alla de egenskaper som ungdomar alltid haft och fortfarande har. De hade en stark vilja att revoltera och bryta sig loss från sina föräldrar. De ville och träffa jämnåriga och ha kul. De kom i första hand från arbetarklassen. Raggarnas främsta intresse var bilen, musiken och att träffa andra ungdomar. De älskade att visa upp sig och att vara annorlunda. De struntade totalt i vad de vuxna tyckte om dem.
Raggare är ett nordiskt fenomen och finns alltså, trots influenserna från USA, inte där. Raggarkulturen stärkte den manliga könsrollen. Bilen blev mannens revir. Och eftersom bilen var den viktigaste ingrediensen hos raggarna var det alltså killarna som hade makten. De fick bestämma vilken tjej som skulle få äran att åka med, när och hur långt hon skulle få åka. För tjejerna var raggarlivet ett sätt att komma ur den traditionella kvinnliga rollen. De frigjorde sig från sina föräldrar, de började ta sig ut på arbetsmarknaden och en sexuell frigörelse pågick också hos dessa tjejerna och det var lite tidigare än den stora sexuella revolutionen som sedan kom på 60-talet. Tjejerna drack alkohol, lyssnade på opassande musik, gick med långbyxor och åtsittande kläder och använde sig av mycket smink. På många sätt var tjejerna mer vågade än killarna, de satsade mer och fick nog lida mer för sina handlingar och sitt sätt att leva, än killarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar