We only come out at night

Har just kommit tillbaka från mitt andra fototillfälle i Arvika. Denna gång visste jag lite mer vad jag var ute efter och hur jag skulle gå till väga, det underlättade. En sak jag upptäckte efter förra gången var att bilderna där jag tillfört ljus (mest fast LED men även en del blixt) inte kändes lika nära som de i befintligt ljus. Det blev ett filter mellan mig och de avporträtterade. På vissa bilder fungerade det fint men denna gång valde jag bort i princip allt artificiellt ljus och körde med det som fanns. Det tar mig närmare känslan jag vill åt (se inspirationsmaterialet i min workbook, framförallt Nan Goldin).

En skillnad denna gång var också att de redan kände mig lite grann och att ryktet om mig hade spridit sig. Jag hörde mitt namn nämnas här och där och behövde inte förklara för alla vad jag sysslade med utan kunde köra på rätt fritt. Antar att detta kommer att bli bättre och bättre med tiden. Eftersom det var en stor marknadshelg fick jag träffa många nya människor och åka i nya bilar, vilket gav ytterligare bredd till projektet.

I min projektbeskrivning stod tidigare att jag hade en "ambition att komma bortom de vanliga raggarklichéerna". Detta har jag fått revidera då det faktiskt visat sig att klichébilden stämmer ganska väl; de gillar att festa, de ÄR fulla, högljudda och gillar sina bilar och inte så himla mycket mer än så. What you see is what you get, liksom. Det går alltså inte att INTE skildra den delen (det vore censur) men jag kommer givetvis att försöka balansera och söka ännu mer efter kontrasten och fortsätta fokusera mycket på kvinnorna. Allra viktigast för mig är dock att det finns en stor närvaro i bilderna och att jag visar upp en sanningsenlig bild av dem och deras värld.

Jag har tidigare haft funderingar på att följa dem i deras vardag men har kommit fram till att jag tycker att det är rätt ointressant och alldeles för dokumentärt. Det är, som sagt, inget reportage jag vill göra. Bättre att verkligen gå på djupet i denna subkultur och se vart det leder. En arbetstitel jag gått och känt på ett tag - "We only come out at night" - har jag nu bestämt mig för att köra på. Ny uppdaterad projektbeskrivning ligger uppe. 

Jag hade också ett bra möte med konsthallschefen i Arvika och om styrelsen inte tycker annorlunda så blir det världspremiär av detta projekt på Arvika konsthall februari 2017.